Vandra bort julmaten 26 dec - Vi var 9 stycken vandrare som denna soliga annandag jul samlades vid Torekovs kyrka för att vandra bort julmaten. Vi började med att följa gång och cykelväg mot Torekov Hotell där vi vek av mot Skåneleden som vi följde mot Torekov. Vi passerade tre av Torekovs dyraste villor och väl inne i samhället fikade vi. Vi fortsatte sedan utmed Skåneleden mot Torekovs golfbana där vi vek upp mot Bjäreterassen, för att sedan följa en åkerväg mot Torekov igen. Vi gick 9,6 km.
Nedtecknat ur minnet av Frank tillika vandringsledare.
Till toppen på sidan
Tisdagsvandring 14 dec - Först kom granen genomförd av Försvarsmakten.
11 st. härliga vandrare samlades på torget och gick 4 km. Vår vandring var Vinterljuspromenad i Ängelholm. Mycket trevligt intiativ av Rita Aatola Olsson. Vi njöt av 11 st. installationer, vackra även på dagtid.
Text och bild: Lena Ottosson
Till toppen på sidan
Tomtevandring 12 dec - Bland snötyngda granar och i lätt duggregn gick vi 29 vandrare årets tomtevandring i Kronoskogen en rofylld runda på cirka 7 km.
Nytt för i år var att söndagens vandring genomfördes tillsammans med den alternativa. Bra initiativ av styrelsen och ett trevligt sätt att få träffa alla härliga vandrarvänner.
Särskilt tack till Christina, Ija och till tomtenissarna för glögg och pepparkaka.
Vid datorn: Inger Möller
Karta: Bengt Johansson
Till toppen på sidan
Adventsvandring 28 nov - Dagens adventsvandring startade i Torekovs hamn med Boris och Frank. Vi blev 16 stycken som drog oss mot Gröthögarna i lite lätt regn och med någon liten enstaka snöflinga. Det blev ett fikastopp vid just Gröthögarana innan vi vände åter. Vi passerade Tomtegrottan strax innan vi kom fram till vindskyddet där det blev nästa stopp. För där stod Kristian och Maje, och bjussade på grillad korv som smakade jättegott.
TACK säger Piia Karlsson
Vi var 16 st. tappra vandrare som denna lite småregniga dag, samlades vid hamnen i Torekov för att under Boris ledning gå den traditionella advetsvandringen. Vi började med att följa Skåneleden mot Gröthögarna där vi intog vårat kaffe. Vi vände åter mot Torekov förbi golfbanan vidare genom infarten till campingen genom skogen där vi såg en tomtegrotta. Nere vid vindskyddet hade Kristian och Elsmarie grillen i gång. Vi fortsatte sedan tillbaka till hamnen där Boris avtackades med sedvanlig applåd.
Nedtecknat av Frank
Karta och foton: Bengt Johansson och Piia Karlsson
Till toppen på sidan
Mårtensvandring 7 nov - Ledare: Kristian Kriblad och Christina Holmqvist
Längd: 9 km
Antal vandrare: 31 st.
Vandring startade vid Naturporten vid Järnvägsmuséet och följde vita spåret. Det var regnvarning vid starten. Övergick till en mycket behaglig höstvandring. Vandringen avslutades med utlottning av 2 st. lårfilépaket från Vikingfågel. Jag och Inga blev lyckliga vinnare.
Lena Ottosson
Kartor av Bengt Johansson. Bilder av Inga Johansson
Till toppen på sidan
Osbecks bokskogar 31 okt - Start (17 vandrare), Hasslövs Idrottplats var ett klokt val med tanke på de fulla parkeringarna längre upp i reservatet. Jag såg framemot svårighetsgrad 5. Det var ända sedan i augusti vi gick 5+ med Eva Tullberg ner och upp för Nimis, upp och ner för Håkull och däremellan lite Gregers Backe och annat smått och gott på samma dag.
Här startade vi med en liten mördarbacke i början och faktiskt den där Saalbach-känslan kom. Nå'n gång emellanåt behöver man mäta sina krafter. När vi inväntade de sista i gruppen fanns det tid att titta sig omkring. Spikraka, mäktiga bokträd, solsken nere på slätten, ett och annat löv stilla seglande ner till det eviga kretsloppet. En vacker dag väntade.
Bo som ledde vandringen förde oss med säker hand på olika stigar och över välfyllda vattendrag. Vi kom förbi en före detta dansbana och en källa med dricksvatten. Vår rastplats var väl tilltagen och vi delade den med en Knyttegrupp från Friluftsfrämjandet i Laholm. Ungarna väntade på att korven skulle bli färdig i grillen och i sina gula västar såg de ut som en armé små vägarbetare. Och visst var Mulle också med, i alla fall att döma av den vilda frisyren.
Så småningom kom vi till en domarring och kunde därifrån beundra den milsvida utsikten över Laholms- bukten. Efter ytterligare några kilometer kom vi till ett ställe där Åsen slutar och stupar rätt ner till slätt- landet. Därifrån, mellan två vindkraftverk kunde man tydligt se Skottorps slott. Här gifte sig Karl XI 1680 med sin danska prinsessa Ulrika Eleonora. Bruden kom till Sverige som en fredspant i förhoppning om varaktig fred mellan arvfienderna Sverige och Danmark. Blicken stannar vid den gula slottsbyggnaden i fjärran och man tar en extra djupandning när man tänker på att det inte alls blev någon fred. Krig och utfall mellan våra länder fortsatte i 30 år till.
Vi tackade Bo för en väl genomförd vandring. På återseende, Mona Folkesson
Kartor av Bengt Johansson och Robert Moman. Foton av Robert Moman
Till toppen på sidan
Pengastenen 24 okt - 32 vandrare samlades på Grilleken i Hjärnarp och körde i karavan till Övre Västersjövägen. Piia Karlsson hälsade både nya och ”gamla” vandrare välkomna. Denna härliga vandring har vi njutit av vid olika årstider.
I april var det utsikt över både Västersjön och Rössjön. I maj hade bokens trädkrona förändrats till skira gröna vårfärger. I dag visade sig skogen i sin allra vackraste höstskrud. Vattenfallet i Långhult/Svartbäcken är alltid lika fascinerande med sitt brus.
Vid pennan Lena Ottosson. Bilder av Annika Gustafsson.
Till toppen på sidan
Hovdala 17 okt - Larmet på mobiltelefonen var satt till 06:30, men jag var uppe innan, i full färd med förberedelser för EVF:s kortresa till Hovdala Naturområde & Vandringscentrum. En vacker soluppgång, som färgade himlen röd i öster, följde oss på bilfärden till Stadshuset i Ängelholm, där VisioNi:s chaufför och Christina hälsade oss välkomna och prickade av oss.
Klockan 08:00 rullade bussen mot öster och dryga timmen senare blev 47 vandrare avsläppta vid Hovdala slott, där vår vandringsledare Maj-Britt mötte upp. Det tog sin lilla tid att komma igång, då många nödiga skulle besöka toaletterna vid undantaget, men väntan kändes inte så svår i det milda vädret, och snart nog satte vi fart söderut mot Hammarmölledammen.
Ett glittrande vatten mötte oss redan genom Hovdala åns lopp och vyerna över dammen var jättevackra. Efter en liten slinga längre söderut, var vi tillbaka vid dammens sydspets, där våra medhavda mackor och kaffetermosar plockades fram och fikat avnjöts.
Strax vände kosan åter mot norr genom den färgprunkande lövskogen och plötsligt uppenbarade sig en stenruin, som tydligen var ett ofullbordat biblioteksbygge från 1700-talet. Begrundande detta mysterium, gick vi runt Skogdamm och tog oss upp till en utkiksplats med storslagen vy över Finjasjön bland annat. Här erbjöd Maj-Britt de som eventuellt kroknat, att korta av vandringen med en genväg ner till slottet, men alla kämpade vidare ännu ett stycke åt nordväst.
Solen tittade stundtals fram och dess strålar silade ner genom trädens glesnande lövkronor och illuminerade höstens färger på våra näthinnor. Efter att ha besökt platsen för Hovdala Trädhus och beundrat dess skönhet, gick vandringen genom lägerplatsen "Mellan skymning och gryning", där flera björktimrade övernattningshus fanns. Sedan tog vi oss via leden "Jakten på Gullspira väst" åter till Hovdala Slott och bussen.
11,5 km var avverkade och det kändes i många möra ben. 13:45 avgick bussen mot en golfrestaurang i närheten, där lunchbuffén intogs under sedvanligt eftersnack. Maj-Britt, Göran och Christina tackades för sina insatser med applådåskor innan återresan anträddes.
Tack för en fin naturupplevelse och trevligt samkväm. Nedtecknat av PeO Jansson, som också tagit bilderna.
"Vandringsresa till Hovdala" damp det ner ett meddelande i min dator. Efter långa restriktioner p g a corona kändes det härligt att äntligen göra något gemensamt med vandrarföreningen. Och många medlemmar kände också så. Det var bara tre platser kvar när vi steg på den stora bussen i Ängelholm.
Framme i Hovdala tog Maj-Britt emot oss och vi delade upp oss i två grupper, en snabbare och en lite långsammare. Maj Britt ledde de 41 personer som gick 12 km. Det gick raskt uppför till Hammarmölledammen som visade sig från sin bästa sida. Vattnet låg som en spegel och på andra sidan syntes flera svanpar. Dock fick man passa sina steg, stigen gick upp och ner och ibland bara ett hårsmån från vattnet. Därefter följde vi Hovdalaån som bjöd på fina naturscenerier. Vår ledare berättade att askan efter en god vän från Malmö hade strötts ut här. Man kan gott förstå att det här var en plats att stanna upp.
Emellanåt gick vandringen rätt genom skogen och så småningom kom vi ut till den så kallade biblioteksruinen. Michael Ehrenborg, slottsherre på Hovdala på 1700 talet byggde ett magnifikt åttakantigt stenhus för att kunna ägna sig åt sin boksamling ostörd mitt ute i skogen. Dock avled Ehrenborg innan byggnaden blev färdig. Själva huset lät man tyvärr förfalla. Men man hade förstånd att rädda de vackra fönstren som numera pryder orangeriet i slottsparken. Detta var en vandring med många vackra vyer och när vi så småningom kom på en höjd låg hela Finjasjön nedanför oss.
Vi passerade också Trädhuset, d v s en inte så liten byggnad uppe i ett träd. Just nu var det stängt, men det går bra att hyra för konferenser och dyl. På tillbakavägen till slottet passerade vi tre med björkstammar beklädda vindskydd av ett slag jag aldrig har sett. Fick veta att de är arkitektritade och att en av dem heter Ronja.
Väl nere vid Hovdala igen ägnade vi oss åt själva slottet. Släkten Ehrenborg drev Hovdala i nio generationer genom krig och Snapphanetider fram till 1944 då svenska staten exproprierade marken. Familjen Ehrenborg lämnade slottet som bostad när Casimir Ehrenborg dog 1981. Numera är Hovdala ett vandringscentrum och vår förening har för några år tagit del i en vandringsfestival här.
Strax före kl. två gick bussen till Golfrestaurangen där vi åt en gemensam, välsmakande middag. Vi tackade Maj-Britt och Göran Ahlberg som ledde den lite långsammare turen. På bussen hem var det tur att också tacka Christina för organisationen av utfärden. Därefter uppmanade Jan Anders att vi ska anmäla vårt intresse för styrelsearbete till valberedningen.
Samma Jan Anders höll sedan låda och fick oss att sjunga chaufförens lovsång. "En busschaufför, en busschaufför det är en man som bussen kör..." Jag tror inte jag behöver påpeka att vi lämnade bussen glada och med en känsla av en fin och upplevelserik vandringsdag.
Och till sist ett par ord om vädret som var tursamt för oss. När vi på morgonen steg på bussen i Ängelholm kom det några droppar från ovan, framme i Hovdala låg tunga molnslöjor. Men inte tog det lång tid då solen lyste igenom de vackra bokskogarna. Senare under hemfärden gick vindrutetorkarna på bussen. Vältajmat! /Mona Folkesson vid tangentbordet
Till toppen på sidan
Örkelljunga-Åsljunga 10 okt - Vi var 20 som mötte upp vid Solängsskolan, en lokal friskola med kristen värdegrund. Vi gick på gamla banvallen till Åsljunga. Det var tidigare Skåne – Smålands järnväg, Åstorp – Värnamo. Banan var i bruk 1894 – 1968.
Det var mer än vi som besökte Åsljunga denna dag. Åshöjdenloppet genomfördes denna förmiddag. Vi fortsatte upp mot Åsljungagården. Den byggdes på 1950 - talet av Skid- och friluftsfrämjandet, har varit flyktingförläggning och heter numera Nature Shelter Hotel.
Efter fikapausen följer vi Skåneleden genom skogen, förbi hus och gårdar. Såg en fin rhododendronpark, skulle vilja se denna i blom på våren. Vidare på skogsstigar och småvägar ner till Örkelljunga.
Tack, Göran Ahlberg för 11 km - vandring i fina höstskogen!
Text: Bertil Ericsson
Till toppen på sidan
Vegeholm 3 okt - 18 vandrare startade sin 11 km-vandring vid Catena Arena. Vi passerade S:t Mikaels kyrka (arkitekt Pontus Möller, invigd 1997). Kyrkan är ett samarbete mellan EFS och Svenska kyrkan. Korset vid altaret är gjort av en 7200-årig ek som hittades i Rönne å vid bygget av Sockerbruksbron.
Vi passerade Kulltorps gård som invigdes 1860, ägare kantorn Jacob Kull som fått mark av kyrkan och köpte till mark av Wilhelmsfälts gård. Efter Kull har gården haft ett flertal ägare. Hästgård. Vi fortsatte genom Vegeholmsskogen och nådde så småningom Vegeholms slott. Den danske riksmarskalken Tyge Krabbe byggde slottet 1530, slottet har sedan haft ett antal olika ägare. Blev svenskt 1658, upplevde häxprocesser... 1902 köpte Vilhelmina (f. Kempe) och Walter Halwyl slottet som bröllopsgåva till dottern Irma och Wilhelm von Geijer. Slottet har alltsedan dess varit i familjen von Geijers ägo.
Efter det obligatoriska fikat fortsatte vi genom skogen, utmed järnvägsspåret och fram till den nya Sibirienbron. Verkligen en byggarbetsplats! Och sedan åter Catena. Vädret växlade, 15-17 gr. varmt, fuktig luft och ett och annat regnstänk. Men en skön och trevlig vandring!
Text-Gunilla. Karta av Bengt Johansson
Till toppen på sidan
Össjö 26 sep - En söndag som på tidigt stadium visade sig bli en solig fin dag och en fin vandring med Thomas Holmqvist i täten. Vi var 22 stycken som följde med på en härlig runda som startade vid vindkraftparken (vilket låter fel med park) i Össjö. Vi passerade bl.a. en fin damm, och en torpruin Djuraberga med tillhörande jordkällare och Farholmahuset.
Väl åter vid bilarna så var det frivillig avfärd för en lite extra vandring i Hjorthägnet som skrivande tog över och höll i. 14 stycken kände sig manade. Som sagt ingen vandring utan stättor så en stätta på ca 2,5 m skulle vi ta oss över. Väl inne fick se både hjortar och mufflonfår på håll. Jag (skrivande) var tvärsäker på koden på låset för att komma ut ur hägnet, men tji fick jag, så vi fick ta en annan väg tillbaka, men ingen skada skedd, vi slapp sista sträckan på asfalt och vi hade tur med vädret. Bild nr 9 och 10 är från dammen inne i hägnet. När vi var klara med båda rundorna så hade vi gått ca 12,5 km.
Och till sist så var vi fem stycken kvar, som åkte till café Korsvirkesbörsen i Össjö och tog en Våffelfika.
Tack och hej för idag - Piia Karlsson bild och text. Bild nr 11 av Thomas Holmqvist.
Till toppen på sidan
Våxtorp 19 sep - Den 19 september samlades 29 st. på Våxtorps marknadsplats för en vandring ledd av Berit och Lena med hjälp av Egon. Vi vandrade en bit in i skogen tills vi kom fram till: Gröna leden som går förbi Vallåsens Värdshus.
En härlig och naturskön vandring i varierad natur och bitvis längs den vackra Stensån och över en liten bro till andra sidan ån. Sammanlagt gick vi 1 mil med en fikapaus.
Berit informerade oss om Vallåsens Värdshus som har en 100-årig historia. 1918 stod jaktvillan klar för ett gäng industripampar från Malmö, som årligen åkte på jakt till vildmarken som till- hörde Wallens säteri vid Hallandsåsen.
Efter andra världskriget, en brand, en exakt återuppbygg- nad och ett par ägarbyten senare blev Vallåsen på 1970-talet företaget Eurocs utbildningscentrum. Som hotell, restaurang och konferensanläggning har företaget drivits sedan 1994 och under familjen Oskarssons nuvarande ägarskap sedan 2003. Värdshuset har mer och mer präglats av en naturvänlig livsstil. Sedan 2013 är företaget med i STF.
Annika Gustafsson
Till toppen på sidan
Helsingör 15 sep - Glad i hågen susade jag nedför Tågabacken på cykeln för att endast några minuter senare lösa färjebiljett till Aurora kl. 10:00. Redan på plats var vandringsledare Bo Robertsson och fyra andra EVF:are.
Tre kvinnor och tre män i jämställdhetens tecken stod snart på dansk mark och kosan styrdes söderut. Det var ganska mycket gator och asfalt i början, men snart var vi inne i ett underbart grönområde, som gick under namnet "Kong Peders park".
Denne Peder var alls ingen kung, utan Helsingörs förste folkvalde borgmästare 1919.Nåja, fint var det att vandra i hans park i alla fall. Vädret var perfekt ur vår synpunkt. Molningt, lagom varmt, svag vind och inget regn.
Efter c:a 4 km var det dags att lätta på klädseln och för någon att lätta på annat medan första fikapausen avnjöts i gröngräset vid Västervagn kyrka. Därefter genom olika skogspartier. Förbi koloni- och villaträdgårdar strax öster om stadskärnan.
Vid en av de större koloniområdena, Pindemosen, var det dags för fikapaus två invid en lekplats efter 2,5 timmes vandring. Därefter vände vi åter västerut och kunde notera hur staden växer med stora bostadsområden inåt land.
Åter i stadskärnan kunde vi vila våra något ömma fötter efter 12,6 km vandring hos Anders & Carina på Axeltorvet med god mat och dryck.
Stort tack till Bo Robertsson för en trevlig runda i varierande miljö.
Text: PeO Jansson Foton: Piia Carlsson
Till toppen på sidan
Konst i motion 11 sep - Vandringens dag inföll samtidigt som Länsstyrelsens satsning på ”Konst i motion” skulle inviga Naturporten in i Kronoskogen. Porten ligger bakom järnvägsmuseet och är den första etappen av en tillgänglighetsanpassad spång in till Kronoskogen. Det är Landskapsarkitekt och konstnär Monika Goran som står bakom verket.
I samband med detta bjöd Engelholms vandrarförening in till en 5,5 km lång vandring delvis längs Skåneledens etapp 23 söderut mot Kullaleden.
Efter regn på förmiddagen lättade det upp och Kristian Kriblad kunde välkomna alla som ville följa med på vandringen. Christina Holmqvist delade ut våra foldrar till de som ännu inte är medlemmar medan Kristian berättade lite om vår förening.
28 glada vandrare följde med på den soliga turen och lite information gavs under vägen och på små korta stopp. Tomas Holmqvist berättade också om Ottos runda och om Skåneleden.
Det blev en trevlig runda som kanske genererar i lite fler medlemmar till föreningen.
Vid pennan och bilder: Ija Therup.
Till toppen på sidan
Rönnö naturreservat 29 aug - Efter karavankörning från Munka Ljungby via Lärkeröd, Hishult och Knäred var vi 19 st. förhoppningsfulla vandrare som startade i Rönnö naturreservat vid Baggabygget. Piia och Lena som var dagens vandringsledare hälsade oss välkomna och Piia berättade om dagens vandring och om trakten och naturen där vi skulle vandra. Lena gick sist och håll ihop gruppen.
Vi passerade en del gamla torp, gick över Joringsmossen på fina spångar till Kullestenen. Ett gammalt Gränsmärke mellan Danmark och Sverige. Ljungen blommade fint och det var gott om både blåbär och lingon. Vid första fikarasten satt vi på gränsen mellan Halland och Småland och då hittade någon jättestora svampar. Säga vad man vill om småläningarna men stora kantareller, det hade de.
Efter cirka 13 km historisk fin runda kom vi åter tillbaks till bilarna. Vi tackade Piia och Lena med en stor applåd och vände sedan åter hem, nöjda efter dagens vandring.
Text: Thomas Holmqvist
Foto av Annika Gustafsson och Thomas Holmqvist.
Karta av Bengt Johansson.
Till toppen på sidan
Tipsrunda Kronoskogen 25 aug - Sista onsdagsvandringen sommaren 2021. 18 regnklädda vandrare samlades ute på Sibiriens parkering. Dags för tipsrunda i Kronoskogen. Efter en fråga och cirka 10 minuter sken solen från en nästan molnfri himmel. Vi fick en underbar kväll tillsammans, tack Christina H. och Gunilla J. för en fin runda på cirka 7 km. Vi hittade en och annan svamp på vägen men mest hördes glada skratt och uppmuntrande ord. Tre lyckliga vinnare fick presentkort och applåder, vi andra hoppas på bättre tur nästa år.
Vid datorn Inger Möller.
Till toppen på sidan
Höganäs 22 aug - Som ni vet så är där inga rosor utan törnen. Dagens törne rör bl.a det där med
att hålla till vänster och ta hänsyn. Det är tråkigt att det ska ropas cykel/bil för att folk ska flytta
på sig. Se'n är det lika tråkigt att varje gång frågan kommer upp: Om någon vill skriva om dagens vandring
så blir det knäpp tyst och blickarna går i backen. Och till sist så vill jag ge dem en knäpp på näsan,
som tyckte att det gick lite för fort.
- Varför sa ni inget när Göran stannade gruppen och frågade?
NU blir det rosor till Göran för en fin vandring i ett fint Höganäs. Vi gick ner mot hamnen för att se'n följa havet ut till Lerberget där vi fikade i hamnen. Bakom blommorna skymtas biografen som lär vara Sveriges äldsta. Vidare så gick vi förbi den fina idrottsanläggningen där det finns alla aktiviteter i samma område.
Vi passerade även ett antal små fina parker, väl skyltade med information. Som sagt 27 vandrare fick i bästa solsken uppleva en härlig runda på 10,5 km.
Text: Piia Karta:Bengt
Ett 20-tal vandrare samlades i strålande solsken bakom gamla stationen i Höganäs för en 11 km-vandring på Hälsans stig + lite till. Vi vandrade mot hamnen förbi Sveriges äldsta biograf; byggd som teater 1883, filmvisningar fr. 1899. Vi stannade till vid kallbadhuset och sneglade mot trävilstolarna som såg inbjudande ut i solen, gick vidare utmed havet ner mot Lerbergets hamn.
Efter en stärkande fika vände vi och gick mot Höganäs igen. Vi beundrade Höganäs alla sportanläggningar som ligger samlade utmed Sporthallsvägen. Åter i själva samhället gick vi igenom Sjöcronas Park till Tivolihuset som också varit teater med start i slutet av 1800-talet. Flera vackra parker bl. a. Eric Ruuths med staty av Ruuth själv i all sin prakt. Många vackra gamla välskötta byggnader men också en hel del nya.
Jag vet inte om Göran hade valt ut de bästa delarna av Höganäs men åtminstone jag blev vederbörligt imponerad och fick revidera min bild av Höganäs.
Text: Gunilla.
Till toppen på sidanKullaberg 1 aug - På min stegmätare står det 11,7 km. Dock säger det inte mycket om vad vi i själva verket har gjort idag. Men om jag förklarar att vi klättrat ner och upp för Nimis, gått upp över Sadeln, fortsatt upp till Håkull 188 m ö h och sedan tagit stigen över Gregers Backe; kan man säkert förstå att dagens vandring var något över det vanliga.
Vi var 13 pers. som startade på Björkeröds parkering och gick en sväng längs med Björkeröds Mosse bakom Friluftsfrämjandets stuga. Vi möttes av stilla vattenblänk, ett svanpar med ungar drog fram på andra stranden. Sedan gick det vidare uppåt genom den lilla samlingen av hus som är själva Björkeröd. När vi kom till markeringen med stort "N" bar det neråt brantare och brantare över stock och sten. Väl nere vid havet befann vi oss nu i landet Ladonien som befolkas av ca 23000 invånare. Landet har Kung och Drottning, adel och bönder, egen flagga. Allt det berättade självaste Grevinnan av Ladonien Eva af Tullberg för oss - tillika ledare för dagen. Och utbrytarstaten fortsätter skapa rubriker: Nimis brandhärjat, Ladonien förklarar krig mot Sverige och San Marino...
Att klättra upp var inte lätt eftersom stora skaror med vandrare var nedåtgående igenom de trånga gångarna. Väl uppe på stigen igen kunde jag inte låta bli att skänka en uppskattningens tanke till den oförtröttlige konstnären Lars Vilks; som har tänkt ut, planerat, samlat och burit virke, spikat ihop denna imponerande skapelse Nimis på detta svåråtkomliga och vackra ställe på berget. Och inte är det färdigt med det. Hela bygget lagas och underhålles ständigt. Nimis är latin och betyder "för mycket". Det säger allt.
Nu gick det vidare västerut över Sadeln och Håkull. Utsikten var hänförande däruppe ner på Skälderviken och Öresund på andra sidan. Och där emellan vilar vackra Kullabygden. Inte varje gång vi har en rastplats av sådan dignitet. På nervägen gick vi upp för Gregers backe och då sa vi alla att det nu r ä c k e r med uppförsbackar! Och vem har sagt att Skåne är platt?
Tack Eva för utmaningen! Nedtecknat av Mona Folkesson.
Till toppen på sidanArild-Mölle mosse 25 jul - Ett knappt 20-tal vandrare slöt upp vid Arilds hamn. Vädret var vackert men blåsigt. Efter lite lätt vandring längs med kusten så började det gå uppför och uppför. Vi passerade några kossor och sedan var vi inne i skogen och nu märktes inte blåsten längre. Mona hjälpte en del vandrare som skulle till Nimis. Vi skulle inte till Nimis utan följde den röda leden västerut. Vi njöt av den vackra täta bokskogen som både skyddade oss från sol som vind. Väl framme vid Mölle mosse blev det paus med de vackra röda näckrosorna i förgrunden.
Vi fortsatte runt mossen till andra sidan och här såg man både små gula och större vita näckrosor. På återvägen passerade vi bakom huset där Dr Miller i Kullamannen (ungdomstriller från 1967) bodde. Stopp nr två blev vid Himmelstorpsgården. Här föll en del för frestelsen att äta goda våfflor med sylt och grädde. Sedan var vi snart åter i Arild.
Gruppen tackade Mona för en fin runda med en applåd. Innan hemresa blev det ett dopp i det blåsiga och vågiga havet vid Tussans bad.
Vid pennan Eva tullberg
Karta och foton: Bengt Johansson
Till toppen på sidan
Vejbystrand 21 jul - Vädret kunde knappast bli bättre för en vandring längs havet. 20 grader i luften och en svalkande bris mötte de 19 EVF-arna på parkeringen vid idrottsplatsen i Vejbystrand. PeO tog täten och ledde truppen söderut genom Kronoskogen och längs Haragårdsvägen fram till Magnarpsheden. Så norrut genom naturreservatet med fåren och genom Trollskogen till KVS/Vejby-museet, där fikapausen hölls i kvällssolen på murarna och vandrarna kunde få en titt av utställningarna.
Vidare förbi småbåtshamnen och minigolfbanorna där, samt ut på Allmänningen. 'Check Point Charlie' passerades in i Båstads kommun och efter en runda i Stora Hults strand, styrdes kosan åter söderut. Strax beträddes marken i Vejbystrand på nytt och snart återsågs idrottsplatsen; där vandringsledaren avtackades, innan Grand Finale med dopp i havet från bryggan företogs av de deltagare som var badsugna.
Vandringsledare och text av PeO Jansson
Foton av Inga Johansson.
Till toppen på sidan
I Birgit Nilssons fotspår 11 jul - Vi var 18 vandrare som samlades vid Birgit Nilsson - museet. Med Frank i täten gick vi först mot Bjäragården där vi stannade vid en del fornminnen. Vidare mot Påarps kyrkväg där vi stannade vid en plats som hette Göaberg där ungdomar samlades på lördagskvällen för att roa sig.
Fikat intogs i en skogsdunge. Vi fortsatte på Kyrkvägen mot Västra Karups kyrka där vi stannade vid Birgits grav där hon vilar tillsammans med sin familj. Vidare mot en fornlämning som heter Drottninghall. Vi fortsatte sedan på vägen som fått sitt namn efter Birgit. Tillbaka till museet avtackades vandringsledaren med sedvanlig applåd.
Vid pennan och tillika vandringsledare, Frank Larsson.
Till toppen på sidanMölledammarna 30 jun
Till toppen på sidan
Konstrunda-Helsingborg 27 juni - Min första tanke i morse var "bara det inte blir så hett som förra söndagen!" Första delen av vandringen går på asfalt och ingen skugga finns att få. Men det ordnade sig. Idag sken solen med sin frånvaro och vi 23 vandrare fick en angenäm tur.
Vi började med ett besök i Mariakyrkan där vi tittade på tavlan som Tycho Brahe satt upp efter sin dotter Kristinas död. Tychos dotter dog år 1576 i späd ålder av pesten som hemsökte vår trakt då.
Sedan ner till Magnus Stenbocks staty som inte behöver någon närmare beskrivning. Alla har sett den. Flera av oss lägger dock märke till att Stenbock till häst numera symboliskt sticker svärdet i slidan. Striden med danskarna är över får man hoppas.
På hamntorget stannade vi till vid Sjöfartsgudinnan på sin höga pelare, donerat av familjen Sommelius, då ägare av Helsingborgs Dagblad. I samma veva tittade vi på Bernadottemonumentet på plats där den första Bernadotte, Carl XIV Johan steg i land.
Nu gick vi ut på Parapeten och tittade på Gångspelet av Risto Karvinen, klappade Kaninerna framför Dunkers och kom till statyn Tre Kvinnor med gummistövlarna strödda ikring. En av deltagare sa att hon sett statyn många gånger men inte tänkt så mycket på vad den föreställer. Längre fram mot slutet av vår vandring kommer vi att komma till Tycho Brahe Brunnen där en inskription säger: Icke makt och rikedomar endast konstens herravälde består. Dessa ord passar väl in här. Alla de hundratals kvinnor som har jobbat på Galoschen som Henry Dunkers gummifabrik kallades i folkmun, har förtjänat denna uppmärksamhet gjuten i brons.
Raskt vidare över Drottninggatan till Margaretamedaljongen av Carl Milles. Ännu i dagarna då Helsingborg förknippas med Sofiero har vi mycket att tacka Kronprinsessan Margareta som mycket aktivt bidrog hur Parken Sofiero ser ut idag. Hon kallades blomsterprinsessan men dog redan i 30-årsåldern.
Rast hade vi vid statyn av Henke Larsson, Helsingborgs kända fotbollspelare. Sedan tog vi Landborgspromenaden tillbaka söderut, stannade till lite i Vikingsbergsparken, gick ner och korsade Hälsovägen. På Fågelsångsgatan mitt framför Jacob Hansens Hus tittade vi på Tycho Brahebrunnen från 1927.
Nu var det bara ett par minuter upp till Pestbegravningsplatsen från 1711 i slottsparken. 1576 tog pesten Tycho Brahes lilla flicka. 1711 vittnar pestkyrkogården i slottsparken om böldpestens 133 offer. Och vi vandrare befinner oss i 2021 för andra året i corona-pandemin.
Där avslutade jag rundan och jag tackades av. Skribent och vandringsledare, Mona Folkesson.
Foton av Robert Moman
Till toppen på sidan
Norrebrohamn 20 jun - Idag var det Boris och jag (skrivande), som höll i vandringen från Norrebrohamn. Vi blev 20 stycken som startade med en sträcka på Skåneleden innan vi vek av och gick mot Hallavara dal. Fikan höll vi vid Tofta högar, en forntida kultur- och begravningsplats. Vi tittade på bl.a. Skeppsättningen där. Sedan gick vi mot Ripagården och på vägen dit hade vi fin utsikt ut mot Hallands Väderö.
Bilder och text Piia
Vi var 20 vandrare som denna varma dag samlades vid Norrebro hamn. Vi började med att följa Skåneleden en bit. Sedan följde vi ett vetefält, efter en liten bit på en asfalterad väg kom vi in i en skog där vi följde en ravin som kallas Hallavara dal. Efter byn Hallavara gick vi in i ett gravfält från bronsåldern som heter Tofta högar. Det består av ett antal s.k. skålgropar, en skeppssättning samt ett antal gravkullar. Där intog vi vår medhavda matsäck med en vidunderlig utsikt över bl.a. Hallands Väderö. Vi fortsatte sedan på olika stigar tillbaka. Vi passerade Ripagården, känd från TV, där deltagarna i populära TV-programmet Mästarnas mästare bodde under inspelningen av programmet. Där höll Piia ett kort föredrag om gårdens historia. Väl tillbaka avtackades Boris och Piia för väl genomförd vandring. De flesta av oss tog sedan ett välbehövligt bad.
Nedtecknat ur minnet av Frank
Till toppen på sidan
Bisonvandring 16 jun - Onsdagskväll 16 juni var vi 19 st. som startade vid Ausås kyrka. En härlig vandring i sol och ledda av Bertil gick vi 8,5 km.
Ett stopp vid Bisonfarmen där Bengt tog emot. Vi fick en del information om bisonoxarna bl.a vet vi nu: Dom höll på att utrotas av nybyggarna på prärien och på 1800-talet hade bison minskat från 60 miljoner till 1000 individer. Puckeln i nacken innehåller vatten så dom kan klara torka; och ska äta torrt gräs, grönt gräs är inte bra för deras magar. Kalvarna är ljust- bruna för att inte synas på prärien i det bruna gräset. En bisonoxe kan bli 40 år, men den stora tjuren Lindberg var endast 6,5 år och stor ändå när han kom emot oss för inspektion.
Efter inköp av ölkorv (bisonkött) för den som ville så vandrade vi vidare med paus vid en fin gammal dansbana, förbi möllan och Ausås scoutgård/fritids. Medlemmarna i scoutkåren har ökat igen och nu fanns ca 100 st. Vi fortsatte förbi flera vackra utsiktsplatser och förbi Luffargranen, Skånes största gran, och tillbaka till den vackra kyrkan.
Tack för en trevlig vandring, Bertil.
Text och bilder: Annika Gustafsson
Till toppen på sidan
Grötvik 13 jun - Vi var 14 personer som under ledning av Magnus Westerberg vandrade Prins Bertils Stig med start vid Grötviks hamn. Intill ligger Söndrums stenbrott där man tidigare om åren har brutit gnejs som är den dominerande bergarten på västkusten. Vädret var soligt men blåsigt och temperaturen utgjorde ett behagligt vandringsväder.
Vi passerade Kungastenen med namn på tre kungar och deras namnteckningar ingraverade. Den första var Oscar I, sedan följde Gustaf Vl Adolf och den nuvarande kungen Carl XVl Gustaf.
Inne i skogen såg vi ett antal stenar invid trädstammar, med motiv som målats av barn. Vi lyckades också få syn på en liten snok som ringlade fram på en grusgång och verkade medveten om att den var iakttagen. Vandringen gick i varierad terräng både igenom skogsstigar och längs den steniga kusten.
Vi hade fikapaus vid Tylösand och lyckades hitta sittplatser där det var lä så att vi kunde inta vår medhavda förplägnad lugnt och behagligt. Vi kom så småningom till rhododen-dronparken där vi kunde njuta av de mäktiga buskarna som stod i full blom. Efter drygt tre timmar var vi tillbaka i Grötvik och tackade Magnus för en trevlig vandring.
Vid pennan Ulf Jörgensen
Karta: Bengt Johansson
Foton: Bengt Johansson och Jan Anders Brundin
Till toppen på sidan
Hjörneredssjöarna 6 jun - I dag tog Bo Robertsson oss med på en vandring vid Hjörneredssjöarna. Vi blev 22 som tog oss runt. Vi såg bl. a. ravinen vid Odens kammare och stegarna som leder ner i Midsommargrottan.
1:a fikan hölls uppe på Spishall, det blev en liten pulshöjare för att komma upp dit. 2:a fikan hölls vid Vippentorpet där dom som ville åt våfflor till kaffet. En härlig runda på ca 12 km.
Text & bild - Piia. Bild 4 och 5 av Egon Lindqvist.
Till toppen på sidan
Helsingborg 2 jun - Vi samlas 16 st. i kanten av Pålsjö skog där krematoriet ligger. En skapelse av Ragnar Östberg, invigd 1929. Vandringen går igenom Pålsjö skog som inköptes av Hbg:s stad 1908. Skogen var vid det här tillfället i dåligt skick.
Vi passerar villa Thalassa som idag är en konferens- och hotellanläggning. Längs stigen som vi går på ser man ner i backarna att det finns rester av gruvverksamhet som bedrevs här på 1700-talet. Det bröts även kol på havsbottnen i närheten. Kolet användes till att hålla fyren vid Kullaberg vid liv. Vi passerar en avenboksallé som leder upp till Pålsjö slott. Allén planterades 1763 i "hopp om hvaraktig häck för framtiden".
Vi fortsätter på stigen som leder nerför en backe som i folkmun kallas för Kinesiska muren. Kommer så småningom fram till villa Hevea som har bebotts av Henry Dunker, en stor industri- man i Helsingborg. Idag är där ett sjukhem. Sista stoppet för dagen blir på Tågaborg som har en blandad bebyggelse från 1880-1960 - talet. Även på Tågaborg har det bedrivits kolbrytning under perioden 1866-1875.
Åter vid samlingsplatsen avtackades PeO och Margareta med en applåd.
Nertecknat av Bert Nilsson
Till toppen på sidan
Snäckebotorp 26 maj - 10 vandrare trotsade dagens väder och gick 7 km, med Piia Karlsson och undertecknad i Snäckebotorps vackra skogar.
Efter 4 km kom vi till vårt ”skogsbadkar” där vi upplevde skogen med alla våra sinnen i stillhet. Skogen ger oss ny energi och stärker hela kroppen.
Mvh Lena Ottosson
Till toppen på sidan
Söderåsen 23 maj - Denna söndagen tillika Pingstdagen så blev vi 25 stycken som vandrade med Agneta Andersson på Söderåsen. Vi startade i Maglaby och gick bl.a. igenom Kärreberga stugby för att komma fram till Hålebäckstorp och scoutstugan där vi höll vår fikapaus. Väl tillbaka vid bilarna hade vi gått ca 10 km och vädret höll tätt.
Text och bild: Piia Karlsson
Till toppen på sidan
Pengastenen - Hallandsåsen 18 maj - Denna tisdagseftermiddag så samlades vi 11 stycken vid grilleken i Hjärnarp för att i karavankörning köra mot parkeringen på Övre Västersjövägen där vi startade vand- ringen mot bl. a. Pengastenen. Denna gången stod grönskan i sin vackraste skrud och där var lite vatten kvar i forsen. Pengastenen är en sten där man stoppar in en peng och önskar sig något.
Ledare, fotograf och vid pennan Piia Karlsson
Till toppen på sidan
Örjabäcksleden 16 maj - Dagens vandringsledare Bertil Ericsson hälsade oss välkomna till Strövelstorp för att ta oss med på Örjagårdsleden som löper mellan Strövelstorp och Ausås. Vi var 36 deltagare som trotsade risken för regn och åska och gav oss ut i den vackra omgivningen. Ackompanjerade av fågelsång och med den rogivande Örjabäcken som följeslagare kunde vi njuta av vackra vårblommor som som svalört m. fl. ute i markerna. Häggen blommmade också för fullt, så även rapsfälten, och bidrog till en visuell skönhetsupplevelse tillsammans med all grönska som naturen bjuder på. Leden löper i en varierande terräng med en blandning av skogspartier, åkrar och ängar.
Bertil informerade oss bl. a. om det gamla mejeriet som vi passerade och platsen för en dansbana som funnits fram till mitten på 1800-talet. I närheten fanns också Elsa Anderssons grav, Sveriges första kvinnliga flygare och fallskärmshoppare.
Vid Nöttaskogen, bestående av björk och ek huvudsakligen, rastade vi för att inta vår förplägnad innan vi fortsatte vandringen. Vi passerade sedan en större äppleodling bestående av 300 sorters äpplen. Även annan frukt odlas på området.
I Ausås samlades vi intill den anrika prästgårdsanläggningen som består av flera olika byggnader. Här finns prästgården, församlingshemmet, bygdemuseet samt en idrottshall. Vägen tillbaka var ungefär densamma med en smärre avvikelse. Vädret stod oss bi och vi slapp utlovat regn och åskväder.
Vid framkomsten tackade vi Bertil med en applåd för en naturskön och behaglig vandring genom den lantliga idyllen.
Vid pennan Ulf Jörgensen
Till toppen på sidanLergöksvandring 12 maj - Vi var 18 deltagare som samlades vid Hembygdsparkens parkeringsplats i Ängelholm för att tillryggalägga Lergöksvandringen på ca 10 km under ledning av Kristian Kriblad. Vädret var lite mulet men i stort sett vindstilla och vårkvällen kändes behaglig om än lite sval. Bokskogens skira grönska förhöjde den redan goda stämningen i gruppen.
Vandringen startade i riktning mot Rönnevik utmed å-promenaden bort till Pyttebron, över denna och vidare ut mot Nybroskogen. Vid Roddklubben vek vi av till höger och gick stigen längst ner mot ån som vi sedan följde och passerade så småningom den historiskt intressanta ön Rönneholm. Efter en vätskepaus kom vi ut till järnvägsbron som korsar Rönneå, fortsatte under denna och fortskred längs Öringstigen i riktning mot havet. I höjd med Klitterhus kom vi in mot bebyggelsen i Havsbaden förbi blandningen av sommarstugor och mer eller mindre exklusiva villor. Vi gjorde ett måltidsuppehåll vid en lekplats med bord och bänkar i området.
Vi fortsatte sedan igenom Havsbadens somriga sommarstuge och villakvarter i riktning mot Råbocka camping och parkeringen mittemot. Efter att ha passerat campingplatsen svängde vi till höger in i Kronoskogen på stigen som leder bort till Blocklinjen. Där tog vi av till vänster vi och fortsatte i riktning in mot sta'n.
Innan vi nådde fram till Banskolevägen vek vi av till vänster igen och följde denna stig som till slut mynnade ut vid Figges kors. Efter ett litet uppehåll för vätskeintag återupptogs vandringen utmed Havsbadsvägen, Idrottsgatan och över Pyttebron ännu en gång, fast i motsatt riktning. Sedan återstod åpromenaden mot Rönnevik och Hembygdsparken och då hade klockan hunnit bli 20.30.
Vi tackade Kristian Kriblad med en applåd för en behaglig och inspirerande vandring i den sköna vårkvällen.
Vid pennan Ulf Jörgensen
Till toppen på sidanKungsbygget 9 maj - Vi var 21 pigga män och kvinnor som anlände till Kungsbygget i lite grått o småregnigt väder, som tog avstamp upp mot backen där vi passerade Äventyrsparken med rodelbana, zipline och cykel-banor.
Färden gick ganska brant uppåt till att börja med där vi passerade en del välskötta och några obebodda gårdar och stugor på vår väg mot Jonstorp, inte att förväxla med sin namne på Kullahalvön. Vi passerade några jordkällare och också kvarlämningar efter gårdar som för länge sedan övergivits. Strax avtog regnet och solen tittade fram och man kunde nästan i realtid se hur bokskogen förvandlades till grönska.
När vi närmade oss Koarp och Fladalt fick vi berättat för oss att det funnits ett antal backstugor i området men att nu endast en fanns kvar. En backstuga är en bostad som är ingrävd i en backe eller sluttning.
Då vi anlände till backstugan Jordbolyckan i Fladalt fick vi lite information av Berit som hade att berätta att just denna backstuga från början av 1800-talet hade bebotts av lärarinnan Julia Johansson från Veinge, när hon var nygift och anställd 1890 som lärarinna i Folkskolan i Fladalt av Skolrådet i Våxtorp. Hon hade då en lön av 300:- om året och fri bostad med bränsle. På den tiden sågs kvinnor som var gifta och hade barn olämpliga att arbeta. Men trots att Julia fått dottern Signe 1897, så blev hon ändå rekommenderad av skolrådets styrelse i Woxtorp att fortsätta sin tjänst då hon var så omtyckt.
Denna backstuga är den enda bevarade i området, det finns jordkällare, förstuga/kök och ett boningsrum. Det hör även till ett fähus med tre båsplatser och en loge. Familjen som nu ägde backstugan kom och öppnade upp för oss så vi kunde gå in och göra oss bekanta med inredningen i den lilla stugan.
Vi fortsatte vår vandring och i en del av granskogen hade Berit varit med och planterat granarna som nu var uppvuxna. Hon berättade då att förr så fick folket från Fladalt vandra denna långa väg med likkistor som skulle till kyrkan i Våxtorp. Eftersom det var en lång och dryg väg satte man ut vilostenar som man kunde sätta ner kistan på.
Vår vandring fortsatte och mellan trädstammarna kunde man skymta en vidunderlig utsikt över det halländska slättlandet. Varma och fyllda med vackra intryck återvände vi mot Kungsbygget och nu hade temperaturen stigit till 18 grader.
Hela denna vandring blev ca 10,7 km, det kommer att kännas lite i benen i morgon men det var det värt, tack så mycket Egon och Berit. Vid pennan - Ija Therup
Vi var 21 st. tappra vandrare som samlades på Kungsbyggets äventyrsparks parkering där dagens vandringsledare Egon Lindqvist hälsade oss välkomna denna lite småruggiga dag. Vi började med att gå uppför ca 1 km där vi följde rodelbanan.
Vi gick sedan på lite stigar och skogsbilvägar igenom granskogar. Efter kort stund på en större väg kom vi fram till en så kallad backstuga där Berit Törneman berättade hur det var att leva där på slutet av 1800-talet. Ägarna kom ut och öppnade upp så att vi fick se hur det såg ut invändigt.
Efter en kort stund kom vi fram till en skogsglänta där vi höll fikapaus. Då kom solen
fram och värmde oss. Vi gick sista biten igenom en ung granskog. Väl tillbaka tackades Egon för en väl
genomförd vandring med en sedvanlig applåd.
Vid pennan Frank
Bilder: Ija Therup och Egon Lindqvist
Till toppen på sidanVallåkra 5 maj - Vi blev 6 st. vandrare + en hund. Dagen var mycket regnig, men då vi började gå var det uppehåll i en dryg timme. Vitsippor var det gott om. Vi passerade bl a genom 2 st. hagar med får (dock ingen bagge) då vi gick längs Råån.
Naturreservatet Borgen är skänkt till Naturskyddsföreningen 1961 av bröderna Otto och Albin Nilsson. Det har förekommit gruvdrift i området på 1740-talet.
Vallåkra stenkärlsfabrik grundades 1864 och är ännu i drift. Avslutade med fika gjorde vi uppe på borgplatån.
Nedtecknat av dagens vandringsledare som var Anita och Bert Nilsson.
Till toppen på sidan
Grevie 2 maj - När vi hittade fram till Klövervägen uppe på höjden; tog Boris emot oss och anvisade en fin, nyklippt gräsmatta för parkering. Coronaavstånd gäller och därför blir det rätt många bilar. Så småningom blev vi 28 personer som gick efter Boris ner genom Grevie. På ett ställe passerade vi en gångbro över cykelvägen som nu har anlagts där det gamla tågspåret gick. Det tog 3 år att spränga sig igenom berget innan spåren då ca år 1880 kunde läggas. Lång tid tyckte man säkert då, men ingenting alls jämfört med när den nya tunneln skulle byggas på 2000-talet på ett ställe där Hallandsåsen mest bestod av grus. Det tog 23 år.
Den första rasten höll vi uppe på höjden med milsvid utsikt över Skälderviken avgränsad av Kullaberg. Idag låg berget som en urtidsödla tungt och stadigt förankrat mellan Skälderviken och Kattegatt. Bara för en vecka sedan vandrade vi därborta på berget och utgick från Mölle kapell. Vi kan skatta oss lyckliga som har en sådan vacker trakt i vårt närområde. Och tacksamhet kan man känna att tillhöra en förening med ledare som visar oss stigarna till sina smultronställen.
Så småningom kom vi förbi en stenig och torr åker förberedd för sådd. Tänkte i mitt stilla sinne att här växer väl inget men blev upplyst om att man antagligen väntar på värmen innan majsen kan komma i jorden. När vi kom ner på mera slät mark fick vi gå på gränsen mellan åker och gräsmatta. Boris hade tillåtelse från bonden att tvära över om vi höll oss precis emellan dessa två grödor. Vi förstår så klart att 56 obetänkta fötter kan göra skada på en nysådd åker. Vi passerade också en stor, mjölkproducerande gård där nyfödda och upp till några veckor gamla kalvar var i sina kalvhyddor.
Det var nu dax att vända ryggen mot Skälderviken och gå tillbaka på vindlande stigar upp och ner över natursköna Grevie backar. Här bland eneskog, vitsippor och björnbärsnår höll vi vår andra rast. Sedan gick det uppför, förbi Lindabs stora fabriksområde och lätt svettiga efter nästan 13 km var vi uppe vid Chalet Boris.
Vid pennan Mona Folkesson. Karta och foton: Piia Karlsson.
Till toppen på sidan
Östra Kullaberg 25 april - Söndagens vandring startade vid Mölle kapell, där första frågan var - Vad är skillnaden på kapell och kyrka?
Ett kapell är en religiös plats för bön och dyrkan. Men den största skillnaden är att den är knuten till en större icke-religiös institution. Ett kapell kan hittas i icke-religiösa institutioner som sjukhus, högskolor, fängelser och palats. Det kan också vara en förlängning av en viktig religiös institution som en kyrka, synagoga eller moské.
Det var Möllekapells syförening som 1902 började handarbeta för att sedan sälja sina sina alster på auktion för att på så vis samla in pengar till bygget av kapellet som kunde invigas år 1935. Då hade dom samlat in 50.000 kr. Tomten skänktes av Krapperup.
Vi blev 26 stycken som började vår vandring i bästa solsken och gick mot Björkeröds by. A.D. 1491 var det två frälsebönder under Krapperup. Byn ändrade karaktär från 1800-talet. Vi gick igenom bokskog som är mellan 100 - 200 år gammal. På 1700-talet lär Carl von Linné ha sagt att Kullaberg var skalligt och ljungbeväxt.
Domarringen från järnåldern innehåller ett ojämnt antal stenar. Och ingen vandring utan fikapaus, en fikapaus med bästa utsikten.
Vid Håkullsmosse fick vi höra skrönan om Potta i Långhaga som ansågs vara en klok gumma när hon levde. Men när hon dog och var begravd, så lär hon ha hoppat upp ur sin grav och ställt till ofog. Så därför så grävdes hennes kista upp igen för att se'n sänkas i Håkullsmosse, där man drev en påle genom kistan och hennes hjärta.
Text och bild: Piia Karlsson
Till toppen på sidan
Grevie backar 18 april
Till toppen på sidan
Lärkholmen 1944 4 april - Idag hade Piia en vandring vid Lärkholm på ca 9 km, som ligger vid Snäckebotorpsvägen.
15 vandrare fick info om en tragisk händelse på Piias farfars mark en natt i augusti 1944; (se bilder) och för inte så länge sedan hittades blindgångare, så att i närtid har både polis och militär personal letat runt i backen där planet slog ner.
En extra bild medföljer på en sköldpadda i Nybroskogen, Ängelholm.
Bengt Johansson.
Till toppen på sidan
Domsten-Kulla Gunnarstorp 21 mars - Det var kylslaget och blåsigt när vi samlades i Dungen norr om Domsten. Men som vanligt fick jag lätta på klädseln rätt snart när vi 36 vandrare hade kommit igång längs Bygatan söderut. Vid nr 79 gjorde vi ett kort uppehåll. Här hade Nils Poppe bott och efter hans död har Gunilla Poppe under många år hållit sommarteater i trädgården. Just i veckan har man hört att Berit Carlberg har avlidit. Hon var primadonna till Nils Poppe under många år när han upp i hög ålder uppträdde för utsålda föreställningar på Fredrikdalsteatern i Helsingborg. Det hände att hon under föreställning inte kunde hålla sig för skratt när Poppe fräckt slängde ut nån replik utanför manus.
Så småningom lämnade vi Domsten och fortsatte upp och söderut på skogsstigen med lärk, björk och gammal bokskog. Det var skönt att höra vinden i träden utan att vara direkt utsatt för den. När vi så kom till slottet var vägen till det som kallas Borgen tyvärr spärrad. Godsets anor går tillbaka till 1400-talet och det var Jörgen Ottesen Brahe, bror till självaste Tycho Brahe, som lät uppföra Borgen i slutet av 1500-talet. Sedan dess är det många släkter som Rosenkrantz, Sparre, Ramel, de la Gardie och de Geer; som har varit ägare. Det nya Slottet med torn och tinnar, som ligger ett stenkast västerut; byggdes 1868 av von Platen, son till Baltzar von Platen som grävde Göta Kanal. Idag bebos slottet av Gustaf och Marika Trolle.
Efter slottet följde vi stigen neråt mot Hittarp och där vände vi och gick vidare norrut på Kullaleden. Tack vare Anna vid min sida hittade vi en rastplats nere vid en liten havsvik där vi fick skydd från den brutala nordvästvinden. Solen flödade och Sundet glittrade. Slottet Kronborg på andra sidan låg som presenterat på silverfat. Turen gick sedan vidare norrut och vi passerade det lilla stugområdet där husen av masonit varje höst plockas ner inför vintern.
När vi kom till Domstens hamn var det någon som beklagade att glasskiosken inte var öppen ännu för säsongen. Jag tolkade det som ett uttryck för trivsel. Trots allt är det bara 21 mars idag. Efter ett kort uppehåll var det att streta vidare mot vinden till bilarna i Dungen.
På slutet fick vi en välbehövlig uppsträckning av Karin, vår kassör. "Vi brer ut oss för mycket, går i bredd, mötande får invänta på sidan av stigen". Alltså vi m å s t e undvika att uppträda som om det bara är vi som är ute. Inte ens vid normaltid ska det se ut så här. Och ännu har de flesta inte fått sin första spruta. Vi vill inte ha påpekanden och kanske insändare eller telefonsamtal om hur vi uppträder. Kommer man i en stor grupp har man ögonen på sig.
Vid pennan Mona Folkesson som var vandringsledare för dagen. Bilder: Annika Gustavsson.
Till toppen på sidan
Skälderviken 14 mars - 32 vandringssugna vandrare samlades utanför Errarps skola. Utrustade med ett glatt humör, stavar och ryggsäckar med fika.
Kristian vår ordförande informerade om vikten att gå i 8-grupper och hålla avstånd. Thomas tog över och tog täten mot Björkhagen och Skepparkroken. Vi gick förbi Barkåkra station som varit i bruk i fem år. Vi gick tillbaka längs havet i solsken.
Efter cirka halva sträckan slog vi oss ner utspridda med havet framför oss och intog vår fika.
Vidare mot Sven Jons udde. Sven Jonsson (1829-1900) bodde med sin familj i ett torp på udden. Efter hans död bodde frun och dottern kvar. 1921 förbjöds bebyggelse på udden, orsaken var att det var för farligt med stormarna som förstörde husen.
Färden fortsatte mot småbåtshamnen och vidare längs Kägleå eller heter den Rössjöholmsån?
Vi kan alla känna oss nöjda efter en vandring på cirka 10,5 km och ett särskilt tack till Thomas.
Text: Lena Ottosson och bild: Piia Karlsson.
Till toppen på sidan
Malen 7 mars - Boris Larsson ledde vår första spontana vandring. Start vid Malens havsbad i Båstad mot Hemmeslöv, med vinden och solen i ryggen i ett härligt väder.
Efter fikat tog vi oss tillbaka längs Stensån mot Rivieran. Vandringen gick förbi gravkullar från bronsåldern, gränsstenar Sverige/Danmark, freden i Brömsebro 1645 och Galta-stenar från yngre järnåldern (ca 400-1500 e.Kr.)
Piia Karlsson har tagit bilderna. Lena Ottosson skrev texten.
Till toppen på sidan
Bjersgård 28 feb - Bjersgård (även Bjärsgård) är en herrgård i Klippans kommun i Skåne.
Historiskt sett har godset legat i Gråmanstorps socken (mark har även funnits i andra socknar) och Norra Åsbo härad. Huvudgården ligger på en holme i en liten insjö på gränsen mellan skogstrakten och den skoglösa åkerbygden, inte långt från Klippan. Efter att länge ha tillhört släkten Gyllenstierna gjordes Bjersgård av Margareta Sofia Gyllenstierna, gift med överste Nils Hästesko, 1725 till fideikommiss för Axel Erik Gyllenstierna av Lundholm. Godset innehades från 1868 av fideikommissarien till Krapperup, Nils Gyllenstierna. Fideikommisset upphörde 1976, då den siste fideikommissarien Gustav Gyllenstierna af Lundholm avled.
Godset ägs idag av Sten Gyllenstierna. Man satsar stort på mjölkproduktion och har investerat i en mjölkningskarusell för 40 kor samtidigt.
Lena Ottosson
Till toppen på sidan
Rydebäck-Ålabodarna 14 feb - Vi var nästan 30 vandrare från EVF som samlats vid stationen i Rydebäck, där Rune Olsson tog emot oss och ledde oss mot klostret och Örenäs slott. Vi tog oss nerför backen till hamnen i Ålabodarna där vi fann fina platser i solen, där vår fika intogs.
Efter fikan gick vi längs havet mot Fortuna, men först visade Rune oss en gammal grav som skulle vara 5000 år gammal, alltså äldre än pyramiderna.
Vi smög ovanför nakenbadet, men där var ingen aktivitet, passerade Fortuna. För att sedan gå från stranden genom Rydebäck upp till stationen; där Rune avtackades och prisades för verkligen lyckats med vädret, sol och nästan vindstilla är inte så vanligt längs havet.
Bengt Johansson
Solen flödade redan på morgonen men det var 5 grader minus när vi körde till startplatsen i Rydebäck. Rune hälsade 30 vandrare välkommen. Solglasögonen åkte på när vi styrde söderut längs med järnvägen. Så småningom kom vi till Sockerkungen Tranchells pampige egendom, numera konferenshotell, känd under namnet Örenäs slott. Därefter gick det neråt genom den fina parken till hamnen i Ålabodarna. Här i denna lilla pärla var det lätt att hitta en plats i solen och känna hur kinderna värmdes. Vårkänslor och sommardrömmar var inte långt borta.
På vägen norrut kom vi förbi den 5000 år gamla Örenäs gånggriften. Vi stannade upp. Det är trots allt inte var dag man bevittnar en sådan gammal plats av mänsklig verksamhet. Det är naturligtvis svårt att föreställa sig hur det gick till när griften skapades. Men sinne för skönhet och upphöjdhet vid val av plats hade människorna redan då. Gravplatsen ligger högt över havet och med milsvid utsikt mot det vi idag kallar Ven och Danmark.
När vi närmade oss Rydebäck var det många, både barn och vuxna som passade på att åka skridskor på dammarna. Många av oss kom att tänka på barndomens skridskofärder. Det var länge sedan isen låg så tjockt att man vågade sig ut. Men skridsko är visst trots allt ingen utdöende sport i vårt land. När jag kom hem visades VM i skridsko från Holland och här satte Nils van der Poel från Trollhättan världsrekord 12:32 på 10 000 m. Vi går samma sträcka på torra land på 3 timmar, rast inräknad!
Sista biten upp till våra bilar heter "Kärleksstigen". Passar bra idag Valentin, Alla Hjärtans Dag. Vi tackade Rune för en underbar vandring.
Mona Folkesson
Till toppen på sidan
Lärkeröd 7 feb - Idag var Piia ute med ett mindre coronaanpassat gäng, som startade vid idrottsplatsen i ett kylslaget Lärkeröd. Vi passerade Eringsgården (se bilder), vidare upp mot Skåneleden och tangerar naturvårds- området Hällede. Vi fikade vid den gamla gränsen mellan Sverige och Danmark, fortsatte nerstigningen mot vår startplats
Vi avslutade vår vandring i minus 9,5 grader och tackade Piia för en fin vandring i ett vackert vinterlandskap.
Text och bilder: Bengt Johansson
Till toppen på sidan
Tåstarp 31 jan - Hejsan! Skickar en karta samt några vinterbilder från Piias fina vandring på 10,7 km.
Runt om i Tåstarpstrakten med besök vid Trionylfabriken som sprängdes den 26 maj 1941 då 6 anställda vid fabriken förolyckades.
Text och bild: Bengt Johansson
Till toppen på sidan
Raus kyrka - Gantofta 6 jan - Jag satt ensam i bussen när jag från ändhållplats Dalhem åkte till ändhållplats Råå i morse. Såsom SMHI hade förutsagt snöade det under hela vandringen. Vid min promenad upp till Raus Kyrka gick tankarna att det kanske ingen vill ge sig ut idag när vinterns första snö faller. Det kunde bli glatt och halkigt och kanske frysa till på vägarna. Men vi blev 9 personer som trotsade vädret och gick på spängerna på Råå-åns södra sida. Jag skänkte en tacksamhets tanke till Helsingborgs kommun som hade lagt ut duktigt med grus på många våta ställen.
När vi korsade ån i Gantofta berättade jag om Gantoftas celebritet Gustaf Håkansson. Diskvalificerad av ålder cyklade han Sverigeloppet 1951 från Haparanda -Ystad, 176 mil i egen regi. Överårig med 26 års marginal kom han i mål ett dygn tidigare och hade krossat övriga startfältet. Han blev Stålfarfar med hela svenska folket och fick träffa kungen.
Vi rastade vid Görarps Mölla där ett annat glatt gäng satt vid långbord och grillade. Inga ungdomar eller barnfamiljer precis mera 70-plussare. Trevliga människor som meddetsamma erbjöd oss en varm grill och borste för att rensa bord och bänkar från snön. När vi sedan fortsatte vår vandring mot Raus kyrka hade Råådalen förvandlats till ett vinterdrömlandskap. Många av oss kommenterade knarret under fötterna som man minsann inte så ofta får uppleva i Skåne.
Vi stannade till vid Rausings familjegrav på kyrkogården. Den senast gravsatta var Hans Rausing som var en av bröderna som tillsammans med far Ruben, grundade världsföretaget Tetra Pak.
Tack vare att Rita såg att det var tänt i kyrkan, gick vi in i Helsingborgs äldsta byggnad. Vi fick ett varmt välkomnande av kyrkoherden med pianospel och sången 'Gläns över sjö och strand'. Det kändes som en varm och värdig avslutning av Trettondedag Jul, coronaåret 2021.
Mona Folkesson
Till toppen på sidan
Postadress:
Engelholms VF - Gång och Vandring
Kristian Kriblad, Harnackavägen 36
266 75 Hjärnarp
Kontakt:
Tfn: 070-619 06 95
E-post: kristian.kriblad@gmail.com